Igår gick jag med några i min klass och såg The Iron Lady med Meryl Streep... och man kunde knappt ens se Meryl Streep i Thatcher, så himla bra var hon!
Och filmen sen... å vad man på ett konstigt sätt fick sympati för denna hatade kvinna. Måste säga att se filmen fick en helt att tro på henne, förstå varför hon gjorde som hon gjorde, fick en att heja på henne... kanske inte invasionen av the Falkland Islands då kanske, men hennes policies i helheten.
Nej, för mig blev Thatcher efter denna film en högst inspirerande kvinna som kämpade för vad hon trodde på. Det enda trista, och som lämnade en rätt så deprimerad efterråt var att man fick känslan av att det hon slogs för var en stark stat, inte för människan. Det deprimerande med detta är att hon på många sätt har rätt... man kan inte ha båda delarna. Har man en stark stat som kan skydda folket och ge dem frihet inom dess gränser, jo då funkar det inte att slåss och kämpa för de som har det svårt. Och vice versa. Det kommer alltid finnas ett "zero-sum game" som det heter där en vinner på bekostnad av en annan... Och det gör ont att få sådana tankar i huvudet!
Tack och lov när jag kom hem så hade en kompis Lydia lagt upp denna sköna bild på facebook, och den gjorde mig lite gladare. Det finns starka politiker som ändå lyckas upprätthålla en hyfsat stark stat och ändå se åt de mindre lyckligt lottades håll... Obama. Visst, USA är inte lika stark som hon varit innan... men det är ändå ett mer accepterat land internationellt sedan Bushs tid. Och alla hans policies har inte funkat. Men glöm inte att han ha fått ta hand om USA genom hela den ekonomiska krisen. Nej, jag tycker Obama är fantastisk. Och kanske inte lika stark som Thatcher... men en jädrans cool kille.
Och filmen sen... å vad man på ett konstigt sätt fick sympati för denna hatade kvinna. Måste säga att se filmen fick en helt att tro på henne, förstå varför hon gjorde som hon gjorde, fick en att heja på henne... kanske inte invasionen av the Falkland Islands då kanske, men hennes policies i helheten.
Tack och lov när jag kom hem så hade en kompis Lydia lagt upp denna sköna bild på facebook, och den gjorde mig lite gladare. Det finns starka politiker som ändå lyckas upprätthålla en hyfsat stark stat och ändå se åt de mindre lyckligt lottades håll... Obama. Visst, USA är inte lika stark som hon varit innan... men det är ändå ett mer accepterat land internationellt sedan Bushs tid. Och alla hans policies har inte funkat. Men glöm inte att han ha fått ta hand om USA genom hela den ekonomiska krisen. Nej, jag tycker Obama är fantastisk. Och kanske inte lika stark som Thatcher... men en jädrans cool kille.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar